Miljöanpassat trakthyggesbruk

 

Dagens skogsbruk sker med kalhyggen. Det kan inte klassas som miljövänligt, men det kan anpassas och bli mycket bättre än vad det är i dag.

 

FSC-märkningen som infördes för trettio år sedan innebar en liten förbättring gentemot tidigare.

Om man beskriver miljövänligheten på en tio-gradig skala så steg det från ett till två när FSC infördes. En förbättring, men långt från hållbart. Framförallt med avseende på den biologiska mångfalden.

 

Skogens koldioxidlagrande förmåga beaktas inte med FSC.

Den anpassning som FSC gjorde för några år sedan innebär knappt några förbättringar för den biologiska mångfalden och koldioxidlagring.

FN och EU vill att trettio procent av marken ska ha långsiktigt skydd. I Mellansverige är endast knappt fem procent skyddat.

Alternativa skogsbruksmetoder används inte, det är trakthyggesbruk som gäller idag.

 

Hur kan kalhyggesbruk göras miljövänligare?

Här kommer ett förslag där vi utgår från FSC och kompleterar med några punkter. Genomför man detta skulle man förflytta sig  från två till ungefär fem eller sex på den tiogradiga skalan.

Viktigast i nedstående är införande av fungerande skyddszoner och att skyddsvärd skog som hotas av averkning får skydd.

  • Ordentliga skyddszoner mot bäckar stränder, våtmarker, nyckelbiotoper och skyddade områden. Minst trettio meter.
    I skyddszonerna ska marken inte röras. Äldre träd (80+) ska lämnas. Buskage ska inte röras. Minst var femte träd ska lämnas orört. Tio meter mot det skyddsvärda lämnas helt orört. De träd som tas ut ska tas ut med försiktighet. Ingen plantering får ske. När träd i skyddszonen faller får de omhändertas endast om det är granar.

     

  • Stigar genom skyddszoner får underhållas och skapas under förutsättning av att det görs så att ingreppen minimeras. Om stigarna upptar en betydande yta av skyddszonen så ska skyddszonen förstoras med motsvarande yta.
     

  • På hygget ska fler träd lämnas. Minst 20 per hektar. Om dessa träd faller får de omhändertas under förutsättning av att så stora delar lämnas så att man vid en revision kan se hur de fallit. (tillexempel rotvälta och en betydande del av stammen)
     

  • Vid röjning och gallring ska naturligt sådda plantor prioriteras för att få en så artblandad skog som möjligt.
     

  • Grenar och toppar ska omhändertas med undantag för i skyddszoner.
     

  • Marker som tidigare ej varit kalhuggna får inte huggas innan avtal med Naturvårdsverket upprättats. Ett moratorium gäller så att avtal med skydd och eventuell ersättning hinner upprättas. Avverkning på dessa ytor får ej förekomma  innan ett långsiktigt avtal med Naturvårdsverket undertecknats.
     

  • Skogsdiken får ej rensas. (Undantag: om diket har som huvudsakligt syfte att leda vatten från jordbruksmark, vägar, tomter eller dylikt i sådana fall kan rensning tillåtas, det ska dokumenteras så att avsikten med rensningen kan godkännas vid en revision.)
     

  • Kontroll av att FSC och dessa utökade regler följs ska göras av en oberoende part (Naturvårdsverket eller av Naturvårds verket utsedd kontrollant). Om villkoren inte följts skall en avgift tas ut. Avgiften ska motsvara det felaktigt uttagna virkets värde plus 15%. Dock aldrig mindre än femton tusen kronor.
     

  • Samtliga dokument i samband med avverkningar ska vara tillgängliga så som offentlig handling, med undantag för det som berör ekonomiska transaktioner. Alla handlingar ska finnas tillgängliga vid revisioner.

 

Ovanstående skulle innebära en stor förbättring med avseende på biologisk mångfald och kolinlagring. En viss förbättring av friluftsvärden kan också ske. Den ekonomiska avkastningen på kort sikt skulle minska.

Det innebär en marginell förändring av vad äganderätt av skog innebär, framförallt för de stora skogsägarna (Sveaskog, kyrkan m.fl.). Redan idag begränsas äganderätten genom lagar och förordningar, men framförallt genom allemansrätten.

 

Det finns många bra sätt att kompensera de mindre skogsägare för dessa förhållandevis små ingrepp i deras äganderätt. Erfarenheten visar att det är av största vikt att respektera de berörda parterna genom att prata och förhandla med dem. Detta arbete bör utföras av Naturvårdsverket/länsstyrelsen. Resurser till detta bör överflyttas från skogsstyrelsen.

 

Dokumentation och källor.
De skogsutredningar som genomförts på uppdrag av olika regeringar. Där finner man referenser om det mesta. Så som bakgrund till ovanstående förslag. Länk till senaste skogsutredningen nås via www.skogshubb.se

 

Ovanstående förslag skulle innebära mycket stora förbättringar med avseende på biologisk mångfald och koldioxidinlagring. Men det är långt ifrån de krav som ställs för att bruket ska anses som långsiktigt hållbart. Se de sammanställningar av forskning kring skogsbruk som gjorts av FN och EU.

Till Skogshubb.se  

Ett ps angående EUs hållbarhetstaxonomi

Starka kommersiella och politiska krafter verkar för att dagens kalhyggesbruk/trakthyggesbruk ska klassas som hållbart i EUs taxonomi. Sveriges och Finlands regeringar stöder aktivt dessa krafter i förhandlingar med EU och med informationsspridning.

Det är sant att trakthyggesbruk är ekonomiskt hållbart. Åtminstone på kort sikt. Vi vet inte vad som händer om tre trädgenerationer.

Men det är definitivt inte hållbart om man beaktar den biologiska mångfalden och risken för artutrotning.

Det är heller inte hållbart med avseende på kolinlagring.


Nästan alla nya studier visar på att skogsmarken släpper ut minst koldioxid om den får vara orörd. Störst är läckaget av koldioxid under de första trettio åren efter hygget. Detta kan bland annat förklaras av de stora mängder kol som lagras i marken och i svampar. Mycket av detta kol släpps ut vid avverkningar.
Dessutom är inlagringen av kol ungefär lika stor oberoende av trädens ålder.

Även om det kan vara motiverat att bedriva trakthyggesbruk så är det absolut fel att definiera det som hållbart.